Vem skapade Gud?

(Utdrag ur: Kalams kosmologiska Gudsbevis - en granskning av argumentets sundhet, 2006)

Under flera hundra år trodde man att universum var evigt och oskapat men då fanns det ingen kritik från ateismen, helt plötsligt visar det sig – genom Big Bang teorin - att universum mest troligt inte är evigt utan har en början, och Gud gör ”comeback” som Skapare och evig. Då ska det helt plötsligt börja gnällas över evighetsattributet? Craig nöjer sig inte bara med att gnälla lite tillbaka, utan han anser att man även genom universums uppkomst och tidens uppkomst kan finna orsaken som personlig.

Moreover, I would argue, it must also be personal.  For how else could a timeless cause give rise to a temporal effect like the universe?  If the cause were an impersonal set of sufficient conditions, then the cause could never exist without the effect.  If the sufficient conditions were timelessly present, then the effect would be timelessly present as well.  The only way for the cause to be timeless but for the effect to begin in time is if the cause is a personal agent who freely chooses to create an effect in time without any prior determining conditions. And, thus, we are brought, not merely to the transcendent cause of the universe, but to its personal Creator.

Tiden inte evig

Resonemanget som han använder sig av är att presentera en rad olika alternativ till tidens uppkomst som förenklat innebär: Om orsaken (till universum) är opersonlig och tidlös, hur kunde då resultatet (universum) ha en början och vara temporal? Om orsaken var tidlöst närvarande, borde även resultatet vara det: Det vill säga, tiden borde då vara evig. Craig har sitt trumfkort i att Hawkings och Penrose i slutet av 60-talet kunde visa på att tiden inte kan vara evig, utan att även den har sin början i Big Bang. Det visade dom genom den matematiska modell som den allmänna relativitetsteorin utgör – att tiden måste ha sin början i Big Bang. Vidare hävdar Hawking att ”liknande argument visar att tiden måste få ett slut när stjärnor eller galaxer kollapsar under sin egen tyngdkraft och bildar svarta hål.” Att denna upptäckt var oerhört viktig för teisterna är given, nu hade man starka argument för skapelseakten, vilket Hawking erkänner: ”Reaktionerna på vårt arbete varierade. Det gjorde många fysiker upprörda, men de gladde de religiösa ledare som trodde på skapelseakten, för här fanns det vetenskapliga beviset”. Den som vill hävda att tiden är evig måste alltså inte bara bemöta Craig filosofiskt, utan även kunna visa matematiskt att tiden faktiskt existerade innan Big Bang, och alltså motbevisa Hawkings och Penrose. Med detta stöd bakom sig kan Craig lägga fram sin slutsats: Ända sättet för orsaken att vara evig och få ett resultat som börjar i tiden är att orsaken är en personlig agent som frivilligt väljer att skapa tiden, en Skapare. Alternativet till detta är en orsakslös uppkomst av tiden och universum. För Craig är beviset för tidens början mycket viktigt. För det blir mycket svårt att tala om tidsbegrepp och evighetsattribut innan denna händelse, det blir faktiskt omöjligt. Jag anser att det är som att fråga vad som hände fem dagar innan Big Bang. Det fanns inga ”fem dagar” innan och alltså är det fullständigt irrelevant att tala om det. Den teistiska filosofen J P Moreland förtydligar:

En invändning bör kort uppmärksammas. Invändningen går tillbaka till Immanuel Kant och har väckts flera gånger sedan dess. Man kan inte föreställa sig en absolut början på tiden, för man kan alltid fråga sig vad som hände före det första ögonblicket. Och för att besvara detta, måste man postulera en tid före tiden, vilket är absurt. Så föreställningen om ett första ögonblick i tiden är inkoherent. De flesta teister – åtminstone de som hävdar att Gud är tidlös – svarar genom att säga att den händelsen inte var det första ögonblicket i tiden, utan det första ögonblicket av tid. Det fanns ingen tid före det första ögonblicket. Vad som än existerade ”före” det första ögonblicket var tidlöst och oföränderligt. Och när vi använder ordet före, menar vi inte tidsmässigt före tiden, utan utanför tiden helt och hållet. Gud existerade ”före” det första ögonblicket i och med att han var – och är – tidlös. Detta må vara mystiskt och inspirerande, men det är inte inkoherent och motsägelsefullt.

Moreland (som bygger mycket av sitt försvar av KA på Craig) förklarar även hur Gud kan vara utan orsak trots att det inte behövs för argumentets giltighet. Moreland menar – enligt principen om orsak och verkan – att händelser har en definitiv början och ett slut. Dessa händelser inträffar inte utan att någon orsakat dem. Gud däremot behöver ingen orsak eftersom han varken är en händelse eller ett kontingent väsen (beroende av någon annan för sin existens). ”Det innebär i själva verket ett kategorifel att fråga efter en orsak till Gud eftersom detta faktiskt är detsamma som att fråga efter en orsak till det väsen som inte har en orsak.” Det är viktigt att påpeka att teister, som exempelvis Moreland, erkänner att det kan vara mystiskt att Gud är evig trots att det inte är en motsägelse för argumentet anser dom. Craig är mer attackerande och vill alltid väga argumenten. Mer mystiskt än vad får jag intrycket av att Craig menar. Är ett evigt universum mindre mystiskt än en evig Skapare? Är en opersonlig tidlös effekt som resulterar i en temporär effekt av tiden mindre mystisk än en personlig tidlös Skapare som väljer att skapa tiden?